Nu kommer det något pinsamt, som jag i ett dygn funderat på om jag borde berätta eller inte. Jag kom fram till inte. Men sedan kom jag fram till "Vad fan."
Det handlar om mig, och Torsten. I sovrummet. Och det är lite privat.
Torsten är min katt dock, tro inget annat.
Vårt sovrum är placerat i hörnet av huset, mot skogen. Så det är full insyn om man står på ängen och i skogsbrynet, rätt in i vårt upplysta sovrum. Som tur är har vi bara fyrbenta grannar åt det hållet. Ändå är jag lite nojig. Jag brukar tända lampan snabbt för att se så att sängen är okej, utan leksaker och döda bytesdjur. Sedan släcker jag och hoppar ner i sängen med ett skutt, utifall. Utifall att det står en jägare i skogsbrynet, eller utifall att någon går ute på ängen med sin hund.
Så även i går kväll. Tänder snabbt, ser Torsten, svart, i sängen. Släcker snabbt och skuttar ner i sängen. Borrar in ansiktet i Torsten och hittar utrymmet mellan haka och bröstkorg. Morrar som ett djur och låtsas attackera, borrar in ansiktet i pälsen.
Men något är fel. Torsten stelnar till. Klappar katten och inser att... jag ligger i fel ände. Utrymmet mellan hakan och bröstkorgen var inte just det. Det var utrymmet mellan svansen och.... ja...
Maken fick sig ett tjutande gott kvällsskratt. Torsten pep besvärat iväg från sovrummet och jag fick ingen godnattpuss. Vare sig av maken eller Torsten.
1 kommentar:
Hahaha...
Skicka en kommentar