Bilden är inte tagen hemma hos oss, men den kunde lika gärna ha varit det...
Kom hem från dagis, allt som vanligt. Tog sats för att komma uppför hala backen och fick stanna precis innan jag svängde in på uppfarten. För där stod en annan bil. En paketbil! En plåtslagarbil!
Vi har inte ringt efter några plåtslagare. Suspekt tittade jag upp på taket, men ingen där. Insåg att de gör ett jobb åt någon granne och nyttjar min uppfart som parkering så länge.
Chansen att ta sig vidare upp var redan borta eftersom jag stannat i backen, så det var neråt som gällde. Vitt i backspegeln, vitt i båda sidospeglarna. De höga vallarna gjorde så att jag inte kunde öppna dörren för att titta. Fick backa i blindo, nerför backe, smal väg, skarp kurva.
Ni vet ibland, när man tänker "Det kan gå".
Det gör aldrig det. Aldrig.
Inte heller nu. Så jag fastnade med bakhjulet i en av snövallarna och kom inte loss. Stegade uppför backen arg som ett bi för att hitta de skyldiga plåtslagarna. Tittade upp på grannarnas gårdar och där, på ett tak, där stod de!
En utskällning rann ut ur min mun och den avslutades med "Nu får ni fanemej pallra er ner och gräva loss min bil för annars kommer varken jag eller ni härifrån idag!"
Två molokna hantverkare kom ner och hjälpte till. Jag sa att en av dem får ratta och jag puttar. Jag puttar bättre än jag backar, sa jag.
"Ja det får vi verkligen hoppas." fick jag som svar.
Men tur i oturen så när vi fått loss bilen så körde hantverkaren fast igen, för det var .... svårt att backa. Tihiiii ;)
Loss kom jag och sedan blev vi sams igen. Men jag tror de kommer undvika att ställa bilen på den galna kärringens parkering igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar