Känns inte rätt

Nix filipix, denna blogg kändes inte heller rätt. Jag får klura vidare på något annat som orkar hålla mitt intresse uppe längre än ett par veckor innan det bara känns som en belastning. Har något på gång, återkommer ;)

Lite morr i sovrummet

Nu kommer det något pinsamt, som jag i ett dygn funderat på om jag borde berätta eller inte. Jag kom fram till inte. Men sedan kom jag fram till "Vad fan."

Det handlar om mig, och Torsten. I sovrummet. Och det är lite privat.

Torsten är min katt dock, tro inget annat.

Vårt sovrum är placerat i hörnet av huset, mot skogen. Så det är full insyn om man står på ängen och i skogsbrynet, rätt in i vårt upplysta sovrum. Som tur är har vi bara fyrbenta grannar åt det hållet. Ändå är jag lite nojig. Jag brukar tända lampan snabbt för att se så att sängen är okej, utan leksaker och döda bytesdjur. Sedan släcker jag och hoppar ner i sängen med ett skutt, utifall. Utifall att det står en jägare i skogsbrynet, eller utifall att någon går ute på ängen med sin hund.

Så även i går kväll. Tänder snabbt, ser Torsten, svart, i sängen. Släcker snabbt och skuttar ner i sängen. Borrar in ansiktet i Torsten och hittar utrymmet mellan haka och bröstkorg. Morrar som ett djur och låtsas attackera, borrar in ansiktet i pälsen.

Men något är fel. Torsten stelnar till. Klappar katten och inser att... jag ligger i fel ände. Utrymmet mellan hakan och bröstkorgen var inte just det. Det var utrymmet mellan svansen och.... ja...

Maken fick sig ett tjutande gott kvällsskratt. Torsten pep besvärat iväg från sovrummet och jag fick ingen godnattpuss. Vare sig av maken eller Torsten.

Chili och honung är inte fel på en lördagkväll

Häromdagen var en vän här på besök. Hon pratade med min lilla snoriga pojke som har skavsår under näsan och informerade honom om att honung är en bra grej mot sår. Det är som naturens antibiotika ungefär. Vi testade smörja honom även om han ansåg oss vara mer än lovligt galna. Det hjälpte faktiskt!

I dag stod jag och lagade mat. Tomatsoppa med chili blev det. Bara det att chili och jag kommer inte alltid så himla bra överens. Oavsett hur mycket jag tvättar händerna och hur försiktig jag är så lyckas jag ständigt få chili i ansiktet. Så även idag. Runt hela näsan och ut över kinden och runt ögonen bräääääände det av chili. Jag sköljde ansiktet med vatten men inget hjälpte, inte ens tvål.

Panikslaget mindes jag hennes ord, tog flaskan med flytande honung och tryckte ut en rejäl klick i handen. Smörjde sedan intensivt in det i hela ansiktet.

Jag vet inte om det hjälpte så mycket. Kladdigt värre blev det också. Men jag luktar väldigt gott i alla fall.

Hemtenta i morgon

I morgon är det dags för det som hela klassen fasar för, hemtenta. Jag har tagit det rätt lugnt. Har inga böcker eftersom jag lånar allt, men var tvungen att lämna tillbaka dem för ett par veckor sedan. Man kan ju alltid låna om när det är dags.

Kollade för säkerhets skull för en vecka sedan hur det såg ut med böckerna, och det var lugnt, alla exemplar, två av varje var inne. Såklart. Finns väl ingen som behöver sådana böcker här liksom...

Fram till i går, när jag äntligen pallrade mig iväg. En bok fanns inne. De två andra var utlånade till samtliga exemplar. Den som fanns inne är den jag minst av allt behöver.

Och i morgon får vi frågorna på morgonen och tentan ska vara inne på eftermiddagen. Böckerna finns bara på beställning. Nu känner jag mig lite stressad. Jag får försöka lita till mitt goda minne helt enkelt. :/

Om man vill ha kunder...

Om man jobbar som korrekturläsare och vill annonsera efter kunder - så är det ett bra drag att inte stava professionell fel.

Bara så ni vet...

När man överskattar de små

Min lilla Martin har legat förkyld hela helgen och halva förra veckan. I går hade han 40 grader feber och låg i soffan och ville bara vara nära. Vi låg och kramades ett par timmar, läste sagor och bara vilade. Vid ett skede pillade han på min ring och vi pratade lite om äktenskap och varför man gifter sig.

”Ska du gifta dig när du blir stor?” frågade jag.
”Nej …”
”Ska du inte? Tänker du bo alldeles ensam du när du blir stor om du inte ska gifta dig och inte ha barn heller?” (han har tidigare sagt att han inte vill ha barn, kom ihåg att han bara är fyra år. :))

Tyst ... Länge … ända tills jag insåg att jag sagt något fel.

”Martin…?”
Då kommer en liten röst, full av sorg och tårar och hulkar till svar.
”Jag vill ju bo här med er …!”
”Ja det är klart att du får om du vill.”
Och ett litet andetag så fullt av krossat hjärta som det kan bli.
”Jag trodde att jag inte fick det när du sa så där.”

Överskatta inte åldern på de små, deras världsbild ser inte ut som vår. För mig vill inte en pojke bo hemma hela sitt vuxna liv, men för Martin är det fortfarande så det är. Stackars liten plutt. Dum mamma.

När man pratar förbi varandra

Det är ljuvligt att lyssna på de små ibland och på det monologiska och manipulativa och obrydda sätt de konverserar.

Viggo (5): "Varför går du omkring sådär Martin?"
Martin (4): "Jag bara går omkring"
"Tänker du på något?"
"Nä, jag bara går omkring."
"Men så där går man omkring om man tänker."
"Jag tänker på när du ska dö."
"Du kanske tänker på vad vi ska leka?"
"Ja."

Sedan började de bygga pärlplattor. Bara så där.

Flirtar med fröken

Åkte förbi skolgården i går, som vanligt på väg hem från dagis. Såg ett par ungar, en liten och en större ligga i en stor snöhög precis bredvid vägen. De tittade intensivt på bilen när den körde förbi, ni vet, sådär som man gör på landet.

Jag reagerade på samma sätt som jag alltid gör när barn tittar intensivt på mig - jag lyfte handen och vinkade. Med den där "hej små gullisar, vågar ni vinka tillbaka?"-vinkningen.

Den ena vågade i alla fall. Han med mustasch. Som såg ut att vara 10 från början.

Fan också. :)

Fattiga riddare eller ärtsoppa

Vad tror ni våra barn hellre vill äta?

Om ni var tvungna att satsa pengar då?

Ärtsoppa förstås. Dagens ungdom...

Dikeskörning och frustrationer

Bilden är inte tagen hemma hos oss, men den kunde lika gärna ha varit det...

Kom hem från dagis, allt som vanligt. Tog sats för att komma uppför hala backen och fick stanna precis innan jag svängde in på uppfarten. För där stod en annan bil. En paketbil! En plåtslagarbil!

Vi har inte ringt efter några plåtslagare. Suspekt tittade jag upp på taket, men ingen där. Insåg att de gör ett jobb åt någon granne och nyttjar min uppfart som parkering så länge.

Chansen att ta sig vidare upp var redan borta eftersom jag stannat i backen, så det var neråt som gällde. Vitt i backspegeln, vitt i båda sidospeglarna. De höga vallarna gjorde så att jag inte kunde öppna dörren för att titta. Fick backa i blindo, nerför backe, smal väg, skarp kurva.

Ni vet ibland, när man tänker "Det kan gå".

Det gör aldrig det. Aldrig.

Inte heller nu. Så jag fastnade med bakhjulet i en av snövallarna och kom inte loss. Stegade uppför backen arg som ett bi för att hitta de skyldiga plåtslagarna. Tittade upp på grannarnas gårdar och där, på ett tak, där stod de!

En utskällning rann ut ur min mun och den avslutades med "Nu får ni fanemej pallra er ner och gräva loss min bil för annars kommer varken jag eller ni härifrån idag!"

Två molokna hantverkare kom ner och hjälpte till. Jag sa att en av dem får ratta och jag puttar. Jag puttar bättre än jag backar, sa jag.

"Ja det får vi verkligen hoppas." fick jag som svar.

Men tur i oturen så när vi fått loss bilen så körde hantverkaren fast igen, för det var .... svårt att backa. Tihiiii ;)

Loss kom jag och sedan blev vi sams igen. Men jag tror de kommer undvika att ställa bilen på den galna kärringens parkering igen.

Ojämna odds

Inga klanterier idag förutom att huset har spruckit. Vet ej om det är allvarligt, vet ej heller om det är mitt fel. Förmodligen.

Bjuder på ett citat från min äldsta son (5 år) i går.

"Aj!"
"Det var en stöt, kallas det."
"... mmhh... Vet du pappa... när djur ger en stöt, då är det som om stora djur i skogen puttar på varandra."
"Är det?"
"Ja, eller som när en vuxen slår en pytteliten groda."

Så nu vet ni det. Gå alltså inte runt och stöt på varandra, för det kan sluta illa.

Matlagning och avlopp

Toan är fixad! Wihuu! Töväder och värmepistol på pinne fixade biffen.

I kväll blir det moussaka och Melodifestival. Mumma för magen och plåga för öronen ;)

Jag har inte klantat mig idag, faktiskt. Som tur är sker det inte alla dagar, så jag får dela med mig av en gammal goding. Visste ni förresten att man kan koka ris i ugnen? Man lägger ris, vatten, salt och eventuellt några kryddor i en ugnssäker form eller en kastrull och ställer in i ugnen. Blir jättebra, bränns inte lika lätt och blir väldans gott.

Se bara till så att formen verkligen är ugnssäker. Kastrull i all ära, men har den plasthandtag så är det ett otyg att göra rent ugnen efteråt.

Trevlig helg!

Snöskottning på gården

Behöll barnen hemma idag. Hade inte så mycket i skolan och tyckte att vi alla behövde en sovmorgon och en lugn dag tillsammans. Vi var ute hela förmiddagen. Kramsnö för första gången i år? De njöt. Jag skottade. Försökte få bort så mycket snö som möjligt under huset med tanke på att det växte svamp under huset för ett par år sedan och vi inte så gärna vill ha in alltför mycket vatten där vid snösmältningen.

Jag skottade även på altanen. Snön är ca 1,5 meter hög där drygt. Det är rester från när mannen skottade taket. Dumjäveln var tvungen att slänga ner snön på altanen i stället för ner på gården ;)

Nå... han hade väl inte så många alternativ, i och för sig.

Snubblade även över papperspåsen jag slängde ut genom fönstret häromdagen. Ni vet, den där papperspåsen som jag använde för att tömma askan ur spisen med. Den som jag hade i mina händer när jag panikslaget rusade genom huset, omringad av ett moln av aska. Den papperspåsen som sakta brann upp på grund av glöden jag hällt i den. När vi panikslaget öppnade ett fönster och slängde ut den. Ja nu minns ni, just den påsen ja...

Den såg lite vissen ut nu.

Blomsprutetricket fungerade inte i går för övrigt. Inte tillräckligt med tryck. Återstår att se vad nästa lösning ska bli. Vi har köpt isproppskemikalier, men måste ju få bort vattnet först för att kemikalierna ska kunna nå ända fram... vi grunnar.

Mode för långbenta

Det blev inga blomspruteeskapader i går, maken hittade inte någon bra slang. Nytt försök i dag, få se hur det här ska sluta. Mest rädd är man ju för att röret ska spricka, kan bli så lagom kul.

Gick runt hela gårdagen och kände mig uppdäst och tjock. Nu får det verkligen vara nog! Vägde mig i morse för att se hur illa det egentligen var och såg att jag gått ner tre kilo. Det var ju bra! Kom då på att jag glömde plocka ut jeansen innan torktumlingen förra gången jag tvättade dem. Och förstod samtidigt att mina ben inte blivit lite längre, som jag misstänkte i går. Synd på jeansen. :(

Visst är det hopplöst att hitta kläder när man är lång? Alla som är korta brukar alltid replikera med att det är hopplöst när man är kort också, men det är det fan inte :) Ni kan sy upp era byxor! Vi kan inte göra något alls, vi som är långa. Visserligen kanske era byxor tappar passformen lite grann, men ni behöver i alla fall inte se ut som kortbyxade idioter, som vi andra långbeningar får göra.

Samma med ärmar. Det finns inga tröjor i detta universum som passar mina armar. Efter första tvätten - oavsett - så är ärmarna för korta efter den obligatoriska krympcentimetern. Långärmade får jag använda som trekvarts, vilket för övrigt gör trevartsmodet och capri till det bästa någonsin.

Typiskt oss

Det finns vissa typer av saker som är typiskt vår familj. Eller snarare typiskt mig och min man, och som barnen blir utsatta för. Eller... om jag ska vara helt ärlig så är det snarare typiskt mig. Ekvationen ser ut ungefär så här: Galen idé från mig + min man köper argumenten = typiskt oss.

Oftast är det lösningar som är helt befängda, i syfte att spara pengar eller ansträngning. Och vi vet väl alla hur det går när man försöker maska sig bort från pengar och ansträngning, eller?

Vi kan ta som exempel när jag övertygade min man om att tiolitershinkar räckte fullgott för att fånga upp regnvattnet från stupröret. Jo tjena... ett enda regnoväder och vi sprang som skottspolingar och tömde hinkarna varenda minut. Ett annat exempel är när vi inte ville hyra släpkärra utan fraktade 6 kubik ved i en liten Peugeot. Det blev några turer... Ända fram tills vi sålde bilen fanns det stickor i den.

Nu är det dags igen. Fortfarande tjockstopp i toaletten och vi misstänker att det är en ispropp. När vi väl fått bort allt skum som gårdagens klanteri förde med sig så försökte vi förgäves, ända tills jag kom med en briljant idé.

"Jag har en idé!"
Min man tittar skeptiskt på mig.
"Du vet blomsprutor!"
Hans blick förvandlas från något lätt skeptiskt till något väldigt mycket mer skeptiskt, jag tycker mig till och med skymta lite rädsla i hans ögon.
"Om vi tar en blomspruta, och i stället för den lilla slangen lägger vi dit en lååååång slang, som vi kan sticka ner i toaletten, så sprutar vi bort allt vatten ända fram till isproppen, och då kan vi hälla i kokande vatten som smälter isproppen!!"

Han köpte det, efter en lång stunds tveksamhet som nästan är obligatorisk när man är gift med mig. Har ni sett House? Jag är som House, fast han är ett geni, och jag är oftast en idiot, men annars är det samma.

Så var redo, för i kväll beväpnar vi oss med blomspruta för att ta itu med il toilette de ispropp!

Beware!

Kiss på golvet och diskmedel i toaletten

I dag är en sådan där _riktigt_ bra dag. Hmmm... var ska jag börja?

1. Vägen är igensnöad så varje liten dagistur man tar har en 50/50 chans att sluta i diket.
2. Vi har fukt inne i bilen, så varje kall dag måste jag försöka desperat skrapa insidan av rutan, oftast medan jag kör för att det alltid är bråttom. Går sådär.
3. Ispropp i toalettröret vilket betyder stopp i toan. Jag kämpar med toalettborsten vilket leder till några saker, samtliga mindre bra: Kiss på jeansen, kiss på händerna, kiss i ansiktet. Slutligen rinner toaletten över på baksidan och vi har således kiss i hela badrummet, under tvättmaskinen, överallt.
4. Jag läser på nätet och ser ett tips om att diskmedel i toan kan vara bra. Häller i en halv flaska diskmedel och kommer sedan på (när det löddrar utav bara helvete) att det förmodligen inte hjälper mot isproppar.
5. Lägger i ved i spisen och rispar sår av en skitgammal och rostig spik som förmodligen är lika gammal som spikens existens i den här världen.
6. Veden är slut, kallt utav bara helvete.

På sätt och vis önskar en del av mig att jag blir allvarligt sjuk av den här spiken så att jag får ligga på ett varmt sjukhus och kissa på en vanlig toalett och bara ta det lugnt, åtminstone ett tag.

Dagen sammanfattar jag i ett ord:

Jag luktar korv

Snuförnuftig Martin (4 år): Du luktar korv mamma.
Förvånad jag: Va? Jag har inte ens ätit korv!
Konstaterande Martin: Nej, men du luktar korv i alla fall.
Kränkt jag: Så där behöver du väl inte säga, det var inte så snällt!
Förnärmad Martin: ... Men korv är ju GOTT!!

Jag luktar korv. Ytterligare en komplimang att lägga till samlingen. Förra veckan sa han att mitt hår luktar gammal, äcklig svamp. Tur i alla fall att korv och svamp går bra ihop.